[grillchips]

Jag avslutade med att urinera på den.

:lol: :lol: (BE)

(En historia många säkert känner till redan, men ändå..)
Glad i hågen av att precis ha lagt 15.000 på nya fälgar och däck till min just då relativt "nya" bil, det var en lång och utdragen vinter och vid första bästa tillfälle lät jag firman montera sommarhjulen. Äntligen! Från trista 15" till 19" med ett varv silvertejp runt, vilken fröjd för ögat!
Dagen efter tog vår lilla familj en svängom till sambons bror i Liljeholmen och tillbringade dagen där. Bebis-yra och allt vad det innebär liksom, vår grabb var vid tillfället knappt ett halvår gammal.
Kvällen kom och vi skulle bege oss hemåt, bilen stod parkerad en bra bit ifrån lägenheten (långt upp på Nybohovsbacken, för de som är bekanta med stan) och det var lite kyligt ute så jag tänkte att jag hämtar bilen och kör in på gården istället. Klart man vill ratta runt lite med de nya fälgarna. Rullar nerför backen och ska göra en vänstersväng in på gårdsplanen men väljer att ta ut svängen lite så jag svänger lätt åt höger för att komma rakt med däcken mot trottoarkanten. Som bekant finns ju ofta en trottoar på högerkanten också.

Jag var helt 100% säker på att jag hade koll på högerkanten som dessutom var av modell ny, hög och jätte-elak. Men icke... I vårens mörker kröp trottoarkanten upp och tog en rejäl tugga ur höger framfälg.
Ni som har skrapat fälgar förut vet ju hur hemskt det låter, och jag såg mina 15.000 flyga iväg. Långt bort.

Sambon som för övrigt gick i taket när hon såg kvittot för fälgarna, fick inte veta något förrän ett par dagar senare när hon ledsnade på att se mig snudd på apatisk. Jag mådde fysiskt dåligt i säkert en vecka. :lol:

[Tette]

Haha, märker att jag inte är den enda som är klantig :D

Min första bil, en gammal Opel Ascona C -88 med det så eminenta namnet Exclusive (vad tusan som nu var exklusivt med den vet jag inte) fick leva ett ganska hårt liv. Minns att jag varit på stan och skulle köra ut ur ett parkeringshus. Denna bil hade inte servo som de flesta vet får man vrida armarna av sig när man ska finlira. Kom ut och skulle svänga höger, det regnade ganska mycket så det hade bildats en stor pöl (läs djup pöl) just utanför parkeringshuset men inte tänkte jag så mycket mer på det.
Vrider och vrider och vrider för att inte hamna i pölen men lik förbannat så.. Tyvärr var pölen så djup så motorn stannade, fick sig väl en redig dusch.. Ut och putta undan bilen från vägen (dyblöt såklart) och sen startade den på första försöket, lite som att bilen ville att jag också skulle bli blöt..

Ett misstag jag inte gör om i alla fall..

RIP MOS:et

[kvillebäck]

Köpte en Willys från 1946. Med original motor och låda. Skiten gjorde bara 70kmh och fick inte in fyran. Det bara skrapade när jag skulle ha in fyran. Lämnade den till en kille som var duktig. Han ringde nästa dag och jag fick komma ut och skämmas. Bilen är treväxlad! Där fyran borde ligga låg backen!

[GT-mannen]

Har inte gjort några dumt med egen bil. Däremot gjorde jag en tabbe i oktober 2014 med dåvarande arbetsbilen (VW Caddy Life -08 med hel bagagelucka). Skulle backa in på en gångväg i mörker. Hade gjort den manövern många gånger innan, men då i dagsljus. Nu var det som sagt kolmörkt. Jag backade och plötsligt tog det tvärstopp. Jag klev ur bilen och konstaterade att jag hade backat in i en nyuppsatt vägbom. Bagageluckan blev lätt intryckt (någon centimeter) på båda sidorna om nummerskylten och gick sedan inte att öppna. Det blev lite jobbigt efter det att lyfta ur våra städredskap eftersom bilen hade lastgaller. Fick åka till den lokala Mekonomenverkstan och be dom kapa bort bort lastgallret.
Slutade använda bilen vid förra årsskiftet, men den finns fortfarande kvar inom företaget (används bara sporadiskt) och bagageluckan går vad jag vet fortfarande inte att öppna.

/Håkan

[Mikeys]

Det dummaste jag gjort med min egna bil måste vara förr-förra vintern då jag hade en gammal Audi 100, första vintern med min första bil. Det var i alla fall när första snön hade kommit, och eftersom bilen var 25 år gammal så saknade den både ABS och antisladd och hela köret. Utöver detta var väl även de dubbfria däcken typ 10 år gamla (Om än med bra mönster). Jag kom väl körandes på en 70-väg i ca 70, och på vanligt manér släpper jag på gasen en bit innan korsningen och lade mig i sväng-höger-filen. När det sedan blev dags att bromsa så släppte greppet helt. Jag kunde varken bromsa eller styra, det gick bara rakt fram i full fart. Slutar med att jag i typ 45 graders vinkel smäller in i refugen i korsningen och hoppar rakt över den i ca 50km/h. Det tar stopp mot nästa refug, framför förvånade bilister... Jag hade turen att missa både stolpar och andra bilister, så jag kom undan med bara en skrapad fälg (Dom vinterfälgarna var ändå slitna) och en fyrhjulsinställning. Jag kan väl säga att jag tog det vääääldigt lugnt efter detta.

Det dummaste jag gjort med min nuvarande Volvo måste ha varit att jag glömde sätta på dieselvärmaren för någon vecka sedan, så jag fick skrapa vindrutan för första gången med min helt vanliga (Ganska nya) plastskrapa. Det borde jag inte ha gjort, för nu är rutan repig som tusan. Skitkvalitet, den byttes i februari 2015 och hade inte ett stenskott eller nånting...

Inte med min bil, men en annan riktigt pinsam sak jag råkade göra i januari 2014 var ute på jobbet på Arlanda. Jag körde en truck och tillkopplat på trucken hade jag 6-7st tomma bagagevagnar (Ni vet, såna där vanliga öppna släpvagnar som man har på flygplatser...). Dessa väger dels inte mycket, och de är inte heller bromsade. Det var en mild och blöt dag, men detta var på kvällen och tydligen hade det väl sjunkit ner under 0'an så det började frysa på och bli svartis, som jag inte upptäckte. Jag körde i alla fall ut till en gate i 20-25km/h och stannade trucken på en lämplig plats. Mitt 30m långa släptåg valde däremot att inte stanna där, utan hela alltet kom farande förbi min egen truck. Knappt hann jag tänka "Åh, skit!" innan hela släptåget brakade in bland all utrustning som stod uppställd vid flygplanets parkering. Pang - rassel - brak! Plåttrappor, konor, nån bogserstång och allt möjligt bråte virades in bland alla mina släpvagnar, och 100m bort ser jag flygplanet kommande. Skit-skit-skit-skit var allt som for igenom huvudet när jag sprang ut som bambi på hal is och började koppla loss släpvagn från släpvagn och dra loss dem och flytta ur vägen. Det blev lyckligtvis inga som helst materiella skador på något, men en riktig röra var det. Jag sneglade även upp mot terminalbyggnaden en snabbis för att hoppas att ingen såg, men icke då. Det var så klart fullt av familjer och resenärer vid fönstren som ville titta på när flygplanet kom in, och alla barn stod och pekade: "Titta pappa - klantarsle där nere!".

Det kom i alla fall snart två kollegor springandes, och tillsammans lyckades vi på något under hiva allt ur vägen väldigt fort så att planet kunde svänga in och parkera utan problem. Men själv ville man ju bara sjunka ner under jorden... :-DD

[jlars]

Hjärnsläpp DELUXE som inträffade för mig vintern 2010/-11:

Jag körde på den tiden en S60 D5 -01. Körde den vanliga rutten till jobbet som avslutas med en mindre kilometerlång väg som brukar yra igen ganska lätt vid snöfall. Denna morgon snöade det en del, men jag tyckte att vägen såg fin ut och gasade väl på som vanligt. Halvvägs på vägen var det däremot en större snödriva. Jag hann inte att bromsa, utan tappade styrningen i snödrivan och hamnade i diket på vänstersidan av vägen. Klättrade ur bilen på passagerarsidan och konstaterade att jag inte skulle ta mig loss för egen maskin.

2-3 minuter efter min fadäs kom snöplogen… Stoppade honom, men enligt deras reglemente fick/kunde/ville de inte dra upp bilar ur diken.

Jaja, jag fick tag på en lantbrukare i området som kom ut med sin traktor. Vi kopplade en länk runt min dragkula och traktorns drag. Jag satte mig i bilen för att styra. Tänkte att det nog var en bra idé att stödgasa lite OM inte traktorns fyrhjulsdrift skulle räcka till… Här har jag ett vagt minne av att jag tryckte gasen i botten för säkerhets skull! Traktorn drog upp bilen utan problem, men när bilen väl fick fäste på vägen tog den ett skutt och flög in i traktorns trepunktslyft.

Detta resulterade i att bakluckans plast sprack, stötfångaren skavdes och att en baklampa gick sönder. Reparationen gick på försäkringen, så det drabbade inte mig med mer än självrisken och att jag blev utan bilen ett par veckor, men jag tror att själva reparationen kostade runt 18 000 kr :!:

Tre Errors i sammanhanget:
1. Varför körde jag inte den något längre omvägen till jobbet när jag vet så väl att den vanliga vägen brukar yra igen?
2. Varför var inte snöplogen där 5 minuter tidigare? (eller varför åkte jag inte 5 minuter senare till jobbet?)
3. Varför trodde jag att fullgas skulle lösa situationen när en större Valtra-traktor samtidigt drar bilen?? :???:

Hoppas att jag dragit erfarenhet av mitt hjärnsläpp och inte gör om några liknande misstag :D

[Hilmer]

Var på väg till jobbet en morgon och det var ganska mycket snö trots att det var plogat och vägen var väldigt smal på sina ställen. Fick möte så jag la mig så långt ut jag vågade för att vi skulle kunna mötas. Det hade gått bra om bara plogbilen enbart plogat vägen och inte diket, för när jag kom ut långt nog så fanns det ingen väg under utan det bara skar rakt ner i diket.
Fick ringt bärgare som kom efter 30min och drog upp mig på vägen igen, körde sedan ett par hundra meter till en avtagsväg där jag kunde stanna och sparka loss den mesta av snön som fastnat under bilen.
Efter att ha stått och töat inomhus så fanns det inte så mycket som en skråma som vittnade om avåkningen, tack och lov!

[llesrof]

Var på väg till jobbet en morgon och det var ganska mycket snö trots att det var plogat och vägen var väldigt smal på sina ställen. Fick möte så jag la mig så långt ut jag vågade för att vi skulle kunna mötas. Det hade gått bra om bara plogbilen enbart plogat vägen och inte diket, för när jag kom ut långt nog så fanns det ingen väg under utan det bara skar rakt ner i diket.
Fick ringt bärgare som kom efter 30min och drog upp mig på vägen igen, körde sedan ett par hundra meter till en avtagsväg där jag kunde stanna och sparka loss den mesta av snön som fastnat under bilen.
Efter att ha stått och töat inomhus så fanns det inte så mycket som en skråma som vittnade om avåkningen, tack och lov!

En klassiker. Den har jag också gjort. Jag hade köpt en sak 8 mil bort och bestämde mig för att köra de trevliga småvägarna hem. Detta måste vart vintern 2009/2010, min första vinter med XC70:n och nylagad trycksensor i haldexkopplingen. Jag kom till en svag vänstersväng med delvis skymd sikt så jag placerade bilen så långt till höger jag kunde på vägen. Plötsligt kände jag hur bilden började dra åt höger, ned mot diket. Snöplogaren hade lagt bladet en bit ut över diket så där bar inte underlaget och hjulen skar ned genom snön. Jag vågade inte gasa på eftersom jag var rädd att få kast på bilen och det hade vart dumt om jag fått möte. Jag släppte gasen och styrde emot så gått jag kunde. Jag lyckades klara den där brandgula snöpinnen på ett mirakulöst vis och sedan tog det stopp. Där låg jag halvvägs ned i diket. Jag kunde komma några meter framåt eller bakåt men inte upp på vägen.

Jag började skotta en startbana, jag tänkte att om jag tog rejäl sats så skulle jag nog komma upp. Än idag är jag säker på att det hade lyckats. Då kom det en gammal dam gåendes och undrade om jag behövde hjälp. Jag hann tänkar " hur skall tant kunna få upp mig ur diket?". Hon berättade att hennes granne var ute och plogade med traktorn och att hon kunde be honom komma och dra upp mig. Jag tackade ja till det erbjudandet. Strax efter det kom det en fyrhjulsdriven bil. Den körde förbi men stannade hundra meter längre bort och backade tillbaka. Gentlemannen bakom ratten kom på att jag kanske behövde hjälp men det tog en liten stund innan han kom på det. Han skulle handla men kunde ge mig ett handtag på tillbakavägen sa han. Jag tackade och svarade att hjälp redan var på väg.

Efter en stund kom en äldre herre i en ännu äldre traktor. Jag var uppe i en handvändning. Jag vart överlycklig. Jag tackade honom och frågade om jag kunde ersätta honom på något vis men han tyckte att min tacksamhet var tack nog. Jag gav honom mitt nummer och lovade att bjuda på fika om han var i min by någon gång.

Jag kände mig som en korkad storstadsbo som överskattat sin AWD. Fast så var ju inte fallet.
Kom på att jag har en bild på spektaklet:

[Hilmer]

Spoiler »

Var på väg till jobbet en morgon och det var ganska mycket snö trots att det var plogat och vägen var väldigt smal på sina ställen. Fick möte så jag la mig så långt ut jag vågade för att vi skulle kunna mötas. Det hade gått bra om bara plogbilen enbart plogat vägen och inte diket, för när jag kom ut långt nog så fanns det ingen väg under utan det bara skar rakt ner i diket.
Fick ringt bärgare som kom efter 30min och drog upp mig på vägen igen, körde sedan ett par hundra meter till en avtagsväg där jag kunde stanna och sparka loss den mesta av snön som fastnat under bilen.
Efter att ha stått och töat inomhus så fanns det inte så mycket som en skråma som vittnade om avåkningen, tack och lov!

En klassiker. Den har jag också gjort. Jag hade köpt en sak 8 mil bort och bestämde mig för att köra de trevliga småvägarna hem. Detta måste vart vintern 2009/2010, min första vinter med XC70:n och nylagad trycksensor i haldexkopplingen. Jag kom till en svag vänstersväng med delvis skymd sikt så jag placerade bilen så långt till höger jag kunde på vägen. Plötsligt kände jag hur bilden började dra åt höger, ned mot diket. Snöplogaren hade lagt bladet en bit ut över diket så där bar inte underlaget och hjulen skar ned genom snön. Jag vågade inte gasa på eftersom jag var rädd att få kast på bilen och det hade vart dumt om jag fått möte. Jag släppte gasen och styrde emot så gått jag kunde. Jag lyckades klara den där brandgula snöpinnen på ett mirakulöst vis och sedan tog det stopp. Där låg jag halvvägs ned i diket. Jag kunde komma några meter framåt eller bakåt men inte upp på vägen.

Jag började skotta en startbana, jag tänkte att om jag tog rejäl sats så skulle jag nog komma upp. Än idag är jag säker på att det hade lyckats. Då kom det en gammal dam gåendes och undrade om jag behövde hjälp. Jag hann tänkar " hur skall tant kunna få upp mig ur diket?". Hon berättade att hennes granne var ute och plogade med traktorn och att hon kunde be honom komma och dra upp mig. Jag tackade ja till det erbjudandet. Strax efter det kom det en fyrhjulsdriven bil. Den körde förbi men stannade hundra meter längre bort och backade tillbaka. Gentlemannen bakom ratten kom på att jag kanske behövde hjälp men det tog en liten stund innan han kom på det. Han skulle handla men kunde ge mig ett handtag på tillbakavägen sa han. Jag tackade och svarade att hjälp redan var på väg.

Efter en stund kom en äldre herre i en ännu äldre traktor. Jag var uppe i en handvändning. Jag vart överlycklig. Jag tackade honom och frågade om jag kunde ersätta honom på något vis men han tyckte att min tacksamhet var tack nog. Jag gav honom mitt nummer och lovade att bjuda på fika om han var i min by någon gång.

Jag kände mig som en korkad storstadsbo som överskattat sin AWD. Fast så var ju inte fallet.
Kom på att jag har en bild på spektaklet:
http://www.llesrof.se/diket.jpg

Så här såg det ut den gången!
När jag sparkat av lite snö så vände jag hemåt igen och då stod en buss på exakt samma ställe som jag åkt av på, så jag var inte ensam om att komma utanför vägbanan.

[youtube]b_OoPUVCI34[/youtube]

[youtube]oLGKIELPDRA[/youtube]

[llesrof]

Bussföraren följde nog dina spår, Hilmer :D "Här var det finfina spår att köra i. Det går ju som på räls. Men vaffan nu..?"